barbro_hedenborg”Vad är en vänskap, kan den förklaras”. En sång som många känner igen.
Enligt Wikipedia kan vänskap definieras som en social relation i vilken de båda parterna känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt.
En kortfattad och objektiv beskrivning av något som är så mycket större. Den trygghet och glädje som finns vid möten vänner emellan, det förtroende man har för varandra, den ömsesidiga önskan om den andres bästa och inte minst den ärlighet som kan brukas utan att missförstås. En vän är en person som man kan fortsätta ett påbörjat samtal med även om det var ett år sedan man senast sågs. Vänskap är inte beroende av tid eller rum.

 
En strof ur psalmen ”jag behövde en nästa” kan också ses som en definition av vänskap: ”varken tro eller ras eller namn sätter gränser”. Vänskap är, precis som äktenskap, ”i nöd och lust”. Det är enkelt att vara en vän när allt fungerar i vardagen, hälsan är god och allt är som man vill att det ska vara. När problem, olyckor eller sorg drabbar prövas vänskapen. Då gäller det att visa att man är närvarande, stöttar och lyssnar – och finns kvar även om man får höra att man inte är önskvärd. En vän lyssnar till budskapet bortom orden.

 
I vår har Equmeniakyrkan här i Växjö haft två kvällar på temat relationer, varav en handlade om vänskap. Maj-Lis Fucks, psykoterapeut och läkare, inledde och sedan fördes samtal i grupp. I samtalet framkom bland annat frågan om vad man gör när en vänskap av ett eller annat skäl tar slut eller hamnar i ett frostigt läge. Det fanns inget självklart svar men diskussionen fick mig att tänka på Desmond och Mpho Tutus bok: Förlåtelse. Där visar de på förlåtelsens väg i fyra steg: 1. Berätta sin berättelse 2. Sätta ord på smärtan 3. Ge förlåtelse 4. Förnya relationen eller lösa upp den.

 
På samma sätt tänker jag mig att man kan hantera en brusten vänskap: 1. Bådas version av vad som har hänt 2. Beskrivning av vilka känslor schismen har väckt 3. Möjlighet till förlåtelse 4. Förnyelse eller upplösning av relationen. En svår process men ibland nödvändig.
Det kan ibland vara lätt att ta sina vänner för givna och inte se vad de betyder och har betytt. En blick bakåt kan ge insikt som den okände diktaren fick i sin dröm. En dikt om Guds kärlek men som även kan visa på verklig vänskap.

 
”I en dröm var jag på väg till paradisets port.
Bakom mig fanns fotspårer efter mig men bredvid spåren fanns ytterligare ett fotstegspar. Jag frågade vår Herre vems dessa fotsteg var.
Det är mina, sa Herren, jag gick bredvid dig på livets stig. Du kände det ibland att jag stödde dig.
Men det är något jag inte förstår. I mina svåraste stunder fanns endast ett spår. När jag var som mest förtvivlad övergav du mig dessvärre.
Då bar jag dig i min famn, sa vår Herre”

 
Barbro Hedenborg,
en samtalsdeltagare som gick hem och skrev

Kommentera