Studentkontakterna i mitt jobb som lärare på universitetet består av flera saker. Ofta är det stora föreläsningsgrupper. Då blir kontakterna med nödvändighet sporadiska. Men när studenten skriver uppsats är handledningen individuell. Som handledare ska jag då bolla idéer, diskutera, förklara. Det som studenten skriver ska jag läsa granskande, kritisera och ge förslag på förbättringar. Det klarar jag fint.

Men jag ska också uppmuntra studenten att ta sig vidare, peppa och visa på en positiv fortsättning. Men uppmuntran är min sämsta gren när jag handleder uppsatser. Det får jag svart på vitt i studenternas utvärderingar av min undervisning. Jag är helt enkelt så fokuserad på att ge feedback så att jag glömmer bort att muntra upp studenterna och tala om för dem vad de har gjort bra. För att inte slå ned ambitionerna hos en student har jag gjort det till en rutin att inför handledning skriva ned vad som är bra med uppsatsen så att jag inte glömmer bort att nämna det positiva. Att det ska vara så svårt att uppmuntra!

magnushageviVilken glädje det är att bli uppmuntrad! För visst har jag själv fått erfara betydelsen av uppmuntran. Att få ett gott ord, att få bli sedd för något som har varit jobbigt. Eller att helt överraskande bli uppmuntrad för något som du inte har tänkt på själv. När någon blir uppmuntrad kan det få effekter. Något som tidigare inte varit en glädje kan bli det. Någon som är på väg att ge upp kan få nya krafter och ta sig vidare.

Uppmuntran kan hjälpa en människa att klara av svårigheter, men också vardagliga sysslor behöver uppmuntran. I Equmeniakyrkan Växjö är det många som lägger ner flera timmar i frivillighetsarbete. Det är mycket som planeras och genomförs: gudstjänster, kör- och musikövningar med tillhörande framträdanden, studiegrupper, barn- och ungdomsaktiviteter till stor glädje för andra. Dessutom finns det ett och annat styrelsemöte som tillryggaläggs.

Ibland är detta helt enkelt fantastiskt roligt, arbetet är en uppmuntran i sig själv. Men ibland behöver vi uppmuntran. Att när det känns tungt istället mötas med kritik kan få engagemanget sina.

Det är viktigt att vi uppmuntrar varandra. Därför ska du inte vara som jag är, utan uppmuntra andra när de gör något. Beröm, tacka och var glad. Det är viktigt. Eller som det står i Hebreerbrevet: Uppmuntra varandra varje dag.

Ibland funderar jag på hur Jesus kunde få sina lärjungar att ta sig för allt det de gjorde. Egentligen var de antingen förlorare eller marginaliserade typer. Ofta fokuserade de på fel saker. Ändå blev de viktiga verktyg för vad som idag är världens största religion. Jag tror att ett av svaren var att Jesus uppmuntrade dem och visade en väg som var möjlig att gå igenom svårigheter. Som när Jesus säger i Lukasevangeliet (21:28): Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.

Magnus Hagevi

Läs Tidningen Equmeniakyrkan Växjö med fler tankar om Uppmuntran och vad som är på gång i vår församling.

Kommentera